tacēre (Konjugation) (Latein)
- zurück zu tacere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
tacēre |
tacuisse |
tacitūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
tacērī |
tacitum, -am, -um esse |
tacitum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| tacēns |
tacitus, -a, -um |
tacitūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| tacendī |
tacendus, -a, -um |
tacitum |
tacitū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
tacē! |
tacēre! |
tacētō! |
tacētor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
tacētō! |
tacētor! |
| Pl. 2. Pers. |
tacēte! |
tacēminī! |
tacētōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
tacentō! |
tacentor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
taceō |
taceam |
taceor |
tacear |
| Sg. 2. Pers. |
tacēs |
taceās |
tacēris |
taceāris |
| Sg. 3. Pers. |
tacet |
taceat |
tacētur |
taceātur |
| Pl. 1. Pers. |
tacēmus |
taceāmus |
tacēmur |
taceāmur |
| Pl. 2. Pers. |
tacētis |
taceātis |
tacēmini |
taceāminī |
| Pl. 3. Pers. |
tacent |
taceant |
tacentur |
taceantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
tacēbam |
tacērem |
tacēbar |
tacērer |
| Sg. 2. Pers. |
tacēbās |
tacērēs |
tacēbāris |
tacērēris |
| Sg. 3. Pers. |
tacēbat |
tacēret |
tacēbātur |
tacērētur |
| Pl. 1. Pers. |
tacēbāmus |
tacērēmus |
tacēbāmur |
tacērēmur |
| Pl. 2. Pers. |
tacēbātis |
tacērētis |
tacēbāminī |
tacērēminī |
| Pl. 3. Pers. |
tacēbant |
tacērent |
tacēbantur |
tacērentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
tacēbō |
|
tacēbor |
|
| Sg. 2. Pers. |
tacēbis |
tacēberis |
| Sg. 3. Pers. |
tacēbit |
tacēbitur |
| Pl. 1. Pers. |
tacēbimus |
tacēbimur |
| Pl. 2. Pers. |
tacēbitis |
tacēbiminī |
| Pl. 3. Pers. |
tacēbunt |
tacēbuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
tacuī |
tacuerim |
tacitus, -a, -um sum |
tacitus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
tacuistī |
tacueris |
tacitus, -a, -um es |
tacitus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
tacuit |
tacuerit |
tacitus, -a, -um est |
tacitus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
tacuimus |
tacuerimus |
tacitī, -ae, -a sumus |
tacitī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
tacuistis |
tacueritis |
tacitī, -ae, -a estis |
tacitī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
tacuērunt |
tacuerint |
tacitī, -ae, -a sunt |
tacitī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
tacueram |
tacuissem |
tacitus, -a, -um eram |
tacitus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
tacuerās |
tacuissēs |
tacitus, -a, -um erās |
tacitus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
tacuerat |
tacuisset |
tacitus, -a, -um erat |
tacitus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
tacuerāmus |
tacuissēmus |
tacitī, -ae, -a erāmus |
tacitī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
tacuerātis |
tacuissētis |
tacitī, -ae, -a erātis |
tacitī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
tacuerant |
tacuissent |
tacitī, -ae, -a erant |
tacitī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
tacuerō |
|
tacitus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
tacueris |
tacitus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
tacuerit |
tacitus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
tacuerimus |
tacitī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
tacueritis |
tacitī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
tacuerint |
tacitī, -ae, -a erunt |