torrēre (Konjugation) (Latein)
- zurück zu torrere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
torrēre |
torruisse |
tostūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
torrērī |
tostum, -am, -um esse |
tostum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| torrēns |
tostus, -a, -um |
tostūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| torrendī |
torrendus, -a, -um |
tostum |
tostū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
torrē! |
torrēre! |
torrētō! |
torrētor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
torrētō! |
torrētor! |
| Pl. 2. Pers. |
torrēte! |
torrēminī! |
torrētōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
torrentō! |
torrentor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
torreō |
torream |
torreor |
torrear |
| Sg. 2. Pers. |
torrēs |
torreās |
torrēris |
torreāris |
| Sg. 3. Pers. |
torret |
torreat |
torrētur |
torreātur |
| Pl. 1. Pers. |
torrēmus |
torreāmus |
torrēmur |
torreāmur |
| Pl. 2. Pers. |
torrētis |
torreātis |
torrēmini |
torreāminī |
| Pl. 3. Pers. |
torrent |
torreant |
torrentur |
torreantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
torrēbam |
torrērem |
torrēbar |
torrērer |
| Sg. 2. Pers. |
torrēbās |
torrērēs |
torrēbāris |
torrērēris |
| Sg. 3. Pers. |
torrēbat |
torrēret |
torrēbātur |
torrērētur |
| Pl. 1. Pers. |
torrēbāmus |
torrērēmus |
torrēbāmur |
torrērēmur |
| Pl. 2. Pers. |
torrēbātis |
torrērētis |
torrēbāminī |
torrērēminī |
| Pl. 3. Pers. |
torrēbant |
torrērent |
torrēbantur |
torrērentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
torrēbō |
|
torrēbor |
|
| Sg. 2. Pers. |
torrēbis |
torrēberis |
| Sg. 3. Pers. |
torrēbit |
torrēbitur |
| Pl. 1. Pers. |
torrēbimus |
torrēbimur |
| Pl. 2. Pers. |
torrēbitis |
torrēbiminī |
| Pl. 3. Pers. |
torrēbunt |
torrēbuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
torruī |
torruerim |
tostus, -a, -um sum |
tostus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
torruistī |
torrueris |
tostus, -a, -um es |
tostus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
torruit |
torruerit |
tostus, -a, -um est |
tostus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
torruimus |
torruerimus |
tostī, -ae, -a sumus |
tostī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
torruistis |
torrueritis |
tostī, -ae, -a estis |
tostī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
torruērunt |
torruerint |
tostī, -ae, -a sunt |
tostī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
torrueram |
torruissem |
tostus, -a, -um eram |
tostus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
torruerās |
torruissēs |
tostus, -a, -um erās |
tostus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
torruerat |
torruisset |
tostus, -a, -um erat |
tostus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
torruerāmus |
torruissēmus |
tostī, -ae, -a erāmus |
tostī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
torruerātis |
torruissētis |
tostī, -ae, -a erātis |
tostī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
torruerant |
torruissent |
tostī, -ae, -a erant |
tostī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
torruerō |
|
tostus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
torrueris |
tostus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
torruerit |
tostus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
torruerimus |
tostī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
torrueritis |
tostī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
torruerint |
tostī, -ae, -a erunt |