abarcere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu abarcere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
abarcēre |
abarciisse |
— |
| Passiv |
abarcērī |
— |
— |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| abarcēns |
— |
— |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| abarcendī |
abarcendus, -a, -um |
— |
— |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
abarcē! |
abarcēre! |
abarcētō! |
abarcētor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
abarcētō! |
abarcētor! |
| Pl. 2. Pers. |
abarcēte! |
abarcēminī! |
abarcētōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
abarcentō! |
abarcentor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abarceō |
abarceam |
abarceor |
abarcear |
| Sg. 2. Pers. |
abarcēs |
abarceās |
abarcēris |
abarceāris |
| Sg. 3. Pers. |
abarcet |
abarceat |
abarcētur |
abarceātur |
| Pl. 1. Pers. |
abarcēmus |
abarceāmus |
abarcēmur |
abarceāmur |
| Pl. 2. Pers. |
abarcētis |
abarceātis |
abarcēmini |
abarceāminī |
| Pl. 3. Pers. |
abarcent |
abarceant |
abarcentur |
abarceantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abarcēbam |
abarcērem |
abarcēbar |
abarcērer |
| Sg. 2. Pers. |
abarcēbās |
abarcērēs |
abarcēbāris |
abarcērēris |
| Sg. 3. Pers. |
abarcēbat |
abarcēret |
abarcēbātur |
abarcērētur |
| Pl. 1. Pers. |
abarcēbāmus |
abarcērēmus |
abarcēbāmur |
abarcērēmur |
| Pl. 2. Pers. |
abarcēbātis |
abarcērētis |
abarcēbāminī |
abarcērēminī |
| Pl. 3. Pers. |
abarcēbant |
abarcērent |
abarcēbantur |
abarcērentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abarcēbō |
|
abarcēbor |
|
| Sg. 2. Pers. |
abarcēbis |
abarcēberis |
| Sg. 3. Pers. |
abarcēbit |
abarcēbitur |
| Pl. 1. Pers. |
abarcēbimus |
abarcēbimur |
| Pl. 2. Pers. |
abarcēbitis |
abarcēbiminī |
| Pl. 3. Pers. |
abarcēbunt |
abarcēbuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abarciī |
abarcierim |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abarciistī |
abarcieris |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abarciit |
abarcierit |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abarciimus |
abarcierimus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abarciistis |
abarcieritis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abarciērunt |
abarcierint |
— |
— |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abarcieram |
abarciissem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abarcierās |
abarciissēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abarcierat |
abarciisset |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abarcierāmus |
abarciissēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abarcierātis |
abarciissētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abarcierant |
abarciissent |
— |
— |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abarcierō |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
abarcieris |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abarcierit |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abarcierimus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abarcieritis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abarcierint |
— |