abemere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu abemere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
abemere |
abēmisse |
— |
| Passiv |
abemī |
— |
— |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| abemēns |
— |
— |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| abemendī |
abemendus, -a, -um |
— |
— |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
abeme! |
abemere! |
abemitō! |
abemitor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
abemitō! |
abemitor! |
| Pl. 2. Pers. |
abemite! |
abemiminī! |
abemitōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
abemuntō! |
abemuntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abemō |
abemam |
abemor |
abemar |
| Sg. 2. Pers. |
abemis |
abemās |
abemeris |
abemāris |
| Sg. 3. Pers. |
abemit |
abemat |
abemitur |
abemātur |
| Pl. 1. Pers. |
abemimus |
abemāmus |
abemimur |
abemāmur |
| Pl. 2. Pers. |
abemitis |
abemātis |
abemiminī |
abemāmini |
| Pl. 3. Pers. |
abemunt |
abemant |
abemuntur |
abemantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abemēbam |
abemerem |
abemēbar |
abemerer |
| Sg. 2. Pers. |
abemēbās |
abemerēs |
abemēbāris |
abemerēris |
| Sg. 3. Pers. |
abemēbat |
abemeret |
abemēbātur |
abemerētur |
| Pl. 1. Pers. |
abemēbāmus |
abemerēmus |
abemēbāmur |
abemerēmur |
| Pl. 2. Pers. |
abemēbātis |
abemerētis |
abemēbāminī |
abemerēminī |
| Pl. 3. Pers. |
abemēbant |
abemerent |
abemēbantur |
abemerentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abemam |
|
abemar |
|
| Sg. 2. Pers. |
abemēs |
abemēris |
| Sg. 3. Pers. |
abemet |
abemētur |
| Pl. 1. Pers. |
abemēmus |
abemēmur |
| Pl. 2. Pers. |
abemētis |
abemēminī |
| Pl. 3. Pers. |
abement |
abementur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abēmī |
abēmerim |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abēmistī |
abēmeris |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abēmit |
abēmerit |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abēmimus |
abēmerimus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abēmistis |
abēmeritis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abēmērunt |
abēmerint |
— |
— |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abēmeram |
abēmissem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abēmerās |
abēmissēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abēmerat |
abēmisset |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abēmerāmus |
abēmissēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abēmerātis |
abēmissētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abēmerant |
abēmissent |
— |
— |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abēmerō |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
abēmeris |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abēmerit |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abēmerimus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abēmeritis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abēmerint |
— |