abscedere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu abscedere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
abscēdere |
abscessisse |
abscessūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
abscēdī |
abscessum, -am, -um esse |
abscessum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| abscēdēns |
abscessus, -a, -um |
abscessūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| abscēdendī |
abscēdendus, -a, -um |
abscessum |
abscessū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
abscēde! |
— |
abscēditō! |
— |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
abscēditō! |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abscēdite! |
— |
abscēditōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
abscēduntō! |
— |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abscēdō |
abscēdam |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abscēdis |
abscēdās |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abscēdit |
abscēdat |
abscēditur |
abscēdātur |
| Pl. 1. Pers. |
abscēdimus |
abscēdāmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abscēditis |
abscēdātis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abscēdunt |
abscēdant |
— |
— |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abscēdēbam |
abscēderem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abscēdēbās |
abscēderēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abscēdēbat |
abscēderet |
abscēdēbātur |
abscēderētur |
| Pl. 1. Pers. |
abscēdēbāmus |
abscēderēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abscēdēbātis |
abscēderētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abscēdēbant |
abscēderent |
— |
— |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abscēdam |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
abscēdēs |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abscēdet |
abscēdētur |
| Pl. 1. Pers. |
abscēdēmus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abscēdētis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abscēdent |
— |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abscessī |
abscesserim |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abscessistī |
abscesseris |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abscessit |
abscesserit |
abscessum est |
abscessum sit |
| Pl. 1. Pers. |
abscessimus |
abscesserimus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abscessistis |
abscesseritis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abscessērunt |
abscesserint |
— |
— |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abscesseram |
abscessissem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abscesserās |
abscessissēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abscesserat |
abscessisset |
abscessum erat |
abscessum esset |
| Pl. 1. Pers. |
abscesserāmus |
abscessissēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abscesserātis |
abscessissētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abscesserant |
abscessissent |
— |
— |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abscesserō |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
abscesseris |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abscesserit |
abscessum erit |
| Pl. 1. Pers. |
abscesserimus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abscesseritis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abscesserint |
— |