agonizare (Konjugation) (Latein)
- zurück zu agonizare
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
agonizāre |
agonizāvisse |
— |
| Passiv |
— |
— |
— |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| agonizāns |
— |
— |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| agonizandī |
agonizandus, -a, -um |
— |
— |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
agonizā! |
— |
agonizātō! |
— |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
agonizātō! |
— |
| Pl. 2. Pers. |
agonizāte! |
— |
agonizātōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
agonizantō! |
— |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
agonizō |
agonizem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
agonizās |
agonizēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
agonizat |
agonizet |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
agonizāmus |
agonizēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
agonizātis |
agonizētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
agonizant |
agonizent |
— |
— |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
agonizābam |
agonizārem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
agonizābās |
agonizārēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
agonizābat |
agonizāret |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
agonizābāmus |
agonizārēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
agonizābātis |
agonizārētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
agonizābant |
agonizārent |
— |
— |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
agonizābō |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
agonizābis |
— |
| Sg. 3. Pers. |
agonizābit |
— |
| Pl. 1. Pers. |
agonizābimus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
agonizābitis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
agonizābunt |
— |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
agonizāvī |
agonizāverim |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
agonizāvistī |
agonizāveris |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
agonizāvit |
agonizāverit |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
agonizāvimus |
agonizāverimus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
agonizāvistis |
agonizāveritis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
agonizāvērunt |
agonizāverint |
— |
— |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
agonizāveram |
agonizāvissem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
agonizāverās |
agonizāvissēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
agonizāverat |
agonizāvisset |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
agonizāverāmus |
agonizāvissēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
agonizāverātis |
agonizāvissētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
agonizāverant |
agonizāvissent |
— |
— |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
agonizāverō |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
agonizāveris |
— |
| Sg. 3. Pers. |
agonizāverit |
— |
| Pl. 1. Pers. |
agonizāverimus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
agonizāveritis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
agonizāverint |
— |