abnuere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu abnuere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
abnuere |
abnuisse |
— |
| Passiv |
abnuī |
— |
— |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| abnuēns |
— |
— |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| abnuendī |
abnuendus, -a, -um |
— |
— |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
abnue! |
abnuere! |
abnuitō! |
abnuitor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
abnuitō! |
abnuitor! |
| Pl. 2. Pers. |
abnuite! |
abnuiminī! |
abnuitōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
abnuuntō! |
abnuuntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abnuō |
abnuam |
abnuor |
abnuar |
| Sg. 2. Pers. |
abnuis |
abnuās |
abnueris |
abnuāris |
| Sg. 3. Pers. |
abnuit |
abnuat |
abnuitur |
abnuātur |
| Pl. 1. Pers. |
abnuimus |
abnuāmus |
abnuimur |
abnuāmur |
| Pl. 2. Pers. |
abnuitis |
abnuātis |
abnuiminī |
abnuāmini |
| Pl. 3. Pers. |
abnuunt |
abnuant |
abnuuntur |
abnuantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abnuēbam |
abnuerem |
abnuēbar |
abnuerer |
| Sg. 2. Pers. |
abnuēbās |
abnuerēs |
abnuēbāris |
abnuerēris |
| Sg. 3. Pers. |
abnuēbat |
abnueret |
abnuēbātur |
abnuerētur |
| Pl. 1. Pers. |
abnuēbāmus |
abnuerēmus |
abnuēbāmur |
abnuerēmur |
| Pl. 2. Pers. |
abnuēbātis |
abnuerētis |
abnuēbāminī |
abnuerēminī |
| Pl. 3. Pers. |
abnuēbant |
abnuerent |
abnuēbantur |
abnuerentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abnuam |
|
abnuar |
|
| Sg. 2. Pers. |
abnuēs |
abnuēris |
| Sg. 3. Pers. |
abnuet |
abnuētur |
| Pl. 1. Pers. |
abnuēmus |
abnuēmur |
| Pl. 2. Pers. |
abnuētis |
abnuēminī |
| Pl. 3. Pers. |
abnuent |
abnuentur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abnuī |
abnuerim |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abnuistī |
abnueris |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abnuit |
abnuerit |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abnuimus |
abnuerimus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abnuistis |
abnueritis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abnuērunt |
abnuerint |
— |
— |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abnueram |
abnuissem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
abnuerās |
abnuissēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abnuerat |
abnuisset |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abnuerāmus |
abnuissēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abnuerātis |
abnuissētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abnuerant |
abnuissent |
— |
— |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abnuerō |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
abnueris |
— |
| Sg. 3. Pers. |
abnuerit |
— |
| Pl. 1. Pers. |
abnuerimus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
abnueritis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
abnuerint |
— |